Steg efter steg.....

Äntligen börjar mina löprundor på morgonen kännas så där härligt lätta. Jag älskar att springa och samtidigt låta tankarna sväva fritt. Lite som meditation för mig.
En stund i ensamhet, en fot framför den andra om och om igen. Vindens sus, fågelkvitter, hundarnas och mina egna fötters ljud mot skogsstigen. Lycka!
Ibland är jag på annat humör och då vill jag lyssna på en talbok och det har hänt mer än en gång att jag bryter ut i skratt där mitt ute i skogen. Lite fånig känner man sig allt och jag brukar titta mig omkring ut i fall någon sett och hört mig.
Många är de gånger jag hejat på någon med ett fånigt leende då något roligt sagts i lurarna precis vid mötet. Men vad gör väl det? Brukar få ett leende tillbaka.
Men nu mina vänner är det dags att starta denna dagen, lördag. Bästa!

Anki